GERHARD NORDSTRÖM

17.12 – 26.2 2012

Gerhard Nordström, född 1925, har under större delen av sitt konstnärskap tydligt tagit ställning mot maktmissbruk och miljöförstöring. I sin konst skildrar han på ett direkt och oundvikligt sätt krig, sociala orättvisor och konsumtionssamhällets konsekvenser. Han fick sitt stora publika genombrott i början på sjuttiotalet med sviten Sommaren 1970, målningar som idag betraktas som några av de viktigaste i den svenska 1900-talskonsten.

Gerhard Nordström började sin konstnärliga karriär tidigt. Redan som fjortonåring kom han in på Skånska Målarskolan i Malmö och tre år senare blev han antagen vid Konstakademien i Stockholm, där han studerade i omgångar under åren 1943-1949. På elevutställningarna blev han uppmärksammad och uppskattad av kritikerna som såg honom som en ung, lovande målarbegåvning. Trots sina framgångar med måleriet var det grafiken som under femtio- och sextiotalet kom att spela en central roll för Gerhard Nordström. Femtiotalets färg- och formexperiment bidrog till att han till slut upplevde måleriet som ett innehållslöst stiliserande, med dess allt för snäva inriktning på geometri och abstraktion. Han hamnade i en konstnärlig kris, eftersom han tyckte att måleriet var otillräckligt som uttryckssätt.

Grafiken blev den vändpunkt han behövde för att komma vidare i sitt konstnärskap – den gav honom ett friare förhållande till konsten. Istället för att fokusera på måleriets problematik kunde han koncentrera sig på det svartvita och dess förutsättningar för att skapa form och volym. Hans grafik präglades under femtiotalet av ett kubistiskt formspråk som efter hand blev alltmer abstrakt. På sextiotalet blev det politiska budskapet mer och mer framträdande i hans grafiska blad, och innehållet blev viktigare än formen. Med bilder som Hjälten, Maktspelet, Konsumentupplysning och Kunskapens frukt visar Gerhard Nordström det brutala och meningslösa i militära ideal och krig. Han gör det lika direkt och oförskönat som Francisco Goya gjorde 200 år tidigare i det grafiska verket Krigets fasor (Los Desastres de la Guerra).

Parallellt med grafiken började Gerhard Nordström mot slutet av sextiotalet även att använda sig av måleriet i sin kritik av kriget och dess meningslöshet. Det gjorde han med sina antimilitära ”planscher”, ett måleri som påminner om äldre tiders skolplanscher med tydligt, pedagogiskt bildspråk. I målningarna kopplade han samman bild med text, exempelvis citat från militära instruktionshandböcker, för att budskapet skulle bli tydligare. På så sätt lyckades han att förmedla det fullständigt absurda och omänskliga i all form av krigföring.

Det antimilitaristiska budskapet återkommer ännu starkare i målerisviten Sommaren 1970. Berörd av bilder från den amerikanska tidskriften Lifes reportage om Vietnamkriget och massakern i Song My 1968, bestämmer han sig för att skildra det skoningslösa våldet på ett sätt som vi inte upplevt det tidigare. Kriget med dess ohyggliga konsekvenser har aldrig varit så närvarande som nu när det utspelar sig i en miljö vi känner igen. Mitt i det idylliska svenska sommarlandskapet ser vi lemlästade kroppar, döda kvinnor och barn – resultatet av totalt ofattbara övergrepp och våldshandlingar.

Gerhard Nordströms politiska och samhälleliga engagemang återspeglas i de verk som skildrar vår miljö och människans påverkan på den. Även om verken inte är lika direkta i sin kritik som när han skildrar krig och övergrepp finns det ett tydligt ställningstagande mot den miljöförstöring och misshushållning som hotar vår natur. Han gör bland annat en serie målningar där han skildrar något av det mest väsentliga för vår överlevnad – jorden.

Gerhard Nordström bor och arbetar i Ystad. Han var verksam som lärare på konstskolan Forum i Malmö under åren 1964-1987.

Utskriftsversion